Jag lever

Jodå, det är sant.

Skilsmässan sög musten ur mig kan man säga, minst sagt. Skiljsmässan och operationen osv var lite mycket på samma gång.

Men det stoppar inte mig såklart. Tog mig iväg till vårdcentralen, har börjat träffa en jättebra psykolog och går i terapi..
Känns bättre nu, har börjat vakna. Återupptagit kontakten med fina gamla vänner och träffat några nya vänner. Nu var det ganska länge sedan jag grät sist. Är dock fortfarande ganska skör och känslig men det blir bättre, mycket bättre!

Ligger efter i skolan som fan, ett tag rasade jag ihop i en gråtande hög varje gång jag öppnade kursböckerna. Men men..det löser sig.